Allt om flygolyckan som skedde när jag var flygvärdinna.Jag har inte alltid varit egen företagare och entreprenör.. en tid var jag flygvärdinna och jag flög åt olika bolag under olika perioder. En tid bodde jag i Spanien, en annan i Schweiz. Under en period var jag och mitt bolag inhyrda för Airfrance under en av deras strejker. Vi jobbade i Paris, flög med mitt dåvarande bolags flygplan. Under en av de flighterna var jag med om en flygolycka. Det var precis efter take off och vi hade just lämnat Paris.

En stor smäll och alla skrek. Inte många jag har berättat detta för. Några få. Antar att jag inte är den bästa på att berätta så mycket, men jag övar mig i det.

Den ena motorn hade exploderat och ansiktsmaskerna dinglade ner från taket. Alla höll i hand över gången och det var en himla jobbig situation. Det märkte jag efteråt. Just i stunden kände jag knappt något alls. Jag rabblade säkerhetsprotokoll och gick igenom olika scenarion i mitt huvud. Iskall. Kolugn. Jag är sådan. Blir lugn i akuta situationer. Hur är du? Blir du lugn eller hysterisk? En av mina kollegor, en flygvärdinna föll ihop. Blev så rädd. Jag gick fram till hennes plats som var mitt i gången och skickade henne till min plats längts bak där man satt två personer. Jag övertalade henne om att allt skulle gå bra. Det går utmärkt att landa med en motor. Jag var tvungen att tro det själv. Problemet var bara att vi inte visste om landningshjulen fungerade efter explosionen. Om vi landade skulle vi kanske landa riktigt hårt.

ALLT OM FLYGOLYCKAN

Uppenbarligen så gick allt bra.. annars hade jag inte suttit här idag och skrivit om det. Men jag har lärt mig så mycket av den händelsen. Hur skört livet är, hur jag reagerar i akuta situationer.. bara det är skönt att veta. Att jag inte låser mig. Ödmjukhet och att ta till vara på livet. Inte haka upp mig på petitesser. Inte vara långsint. Säga till alla runt omkring mig hur fina och snälla de är hur mycket de betyder för mig. För jag kan. Idag.

Efter vi lyckats landa, omtumlade och med brandbilar och ambulanser runt planet så åkte vi tillbaka till hotellet i Paris. Alla i besättningen behövde bearbeta det som hänt på olika sätt. En kunde inte sluta gråta, en annan kissade konstant.. jag? Jag gömde mig i hotellets gym och tränade så hårt, så hårt som jag aldrig tränat tidigare. Tror jag sprang och körde vikter under 6 timmar Non-stop. Avreaktion. Stresshantering. Vet inte men det funkade för mig. En i besättningen sa upp sig kort efteråt men jag fick frågan om jag ville gå kabinchef-utbildningen för att jag hanterat situationen med sådant lugn. Jag var yngst på hela bolaget då.. 22 eller 23 kommer inte ihåg. Jag blev kabinchef efter det. Det var inte så populärt kan jag berätta. Yngst på bolaget, tjej och chef.. kanske kan berätta mer om det i ett annat inlägg om ni vill veta hur jag hanterade den situationen?

Vad vill jag säga med detta inlägg? Även om något hemskt och dåligt händer så kan man nästan alltid hitta något bra som kom med det. Jag lärde mig så mycket och växte enormt efter olyckan. Som person. Som tur var kom ingen till skada mer än med skråmor denna gång.♥️