Visar: 11 - 20 av 321 RESULTAT

Focaccia Primavera

Att välkomna våren med en focaccia primavera är himla fint ändå. Jag som tycker om symboliska handlingar tycker att detta är ett fint sätt att fira våren på. Som ett skördebröd fast innan man ens har hunnit plantera fröna. Kanske blir skörden bättre då..? Om inte annat så är det himla vackert och galet gott. Jag utgår från ett helt vanligt recept för focaccia som jag sedan dekorerar med grönsaker och blommor som skapar ett vackert mönster. I detta fall är temat vårblommor. Kanske vallmofälten i Grasse har inspirerat mig. Vi kanske inte kunde åka dit i år som många andra år men jag kunde iallafall baka ett bröd och äta det istället. Det blev fint så med. Detta bröd är perfekt att servera även när man är lite fler personer. Lika vackert på en skördefest som kalas eller studentskiva. Det är enkelt att ändra dekorationen och blommorna efter säsong och tema. I helgen var det så fint vårväder, Eddie beskar äppelträden, Angelo plockade upp kvistarna och hjälpte mig baka medan köksdörrarna stod öppna ut mot trädgården. En riktig vårdag. Sådan som man längtat så enormt mycket efter. En perfekt dag för att välkomna våren med en härlig plåt Focaccia primavera.

Så här gjorde jag iallafall.

25 g jäst 

5 dl ljummet vatten,

ca 1 dl olivolja
1 msk salt

1 msk honung 

15 dl vetemjöl tipo 00,

Grönsaker, blommor och örter efter smak. Jag valde, sparris, ringblomma, paprika, oregano, Oliver och rödlök.

  1. Blanda alla ingredienser till degen, förutom vetemjölet, i en stor bunke. Rör så att jäst och honung löser sig ordentligt.
  2. Rör ner vetemjölet och knåda till en jämn deg.
  3. Låt jäsa övertäckt i ca 1 timme, gärna i solen.
  4. Smörj en långpanna rikligt med olivolja och tryck ut degen så att den täcker hela långpannan.
  5. Täck över degen och låt jäsa i ca 30 min.
  6. Tryck djupa hål med fingrarna jämnt över degen.
  7. Häll 1 dl olivolja över degen och fördela den lite med händerna. Dekorera med dina valda örter, blommor och grönsaker. Strö över flingsalt.
  8. Grädda i 225 graders värme i ca 30 minuter
  9. Låt svalna på galler. Njut.

Nya MINI Countryman på provtur

I samarbete med MINI Sverige

På vår tur upp till bergen tog vi den nua MINI Countryman plugin hybrid på en provtur. Vi hade nöjet att prova bilen under en period och tänkte att vi verkligen skulle testa vad den gick för. Vi åkte terräng och en blandning av töväder och isiga backar. Countryman är stor och rymlig för att vara en MINI och den har fyrhjulsdrift som faktiskt imponerade en hel del på oss då den klarade av riktigt svåra backar täckta av is och snö utan varken sand eller salt på vår väg upp till Bergaliv.

MINI Countryman är en hybridbil vilket vi båda känner är det ultimata alternativet för oss. Att kunna köra grönt på enbart el inne i stan och till vardags men även att kunna åka på längre turer som vi älskar. Det bästa av två världar. Jag körde en renodlad elbil under ett helt år och även om jag gillade bilen så kände jag alltid en viss oro att batteriet kanske skulle dö och att jag kanske inte skulle kunna komma fram på laddningen. Jag kunde inte heller använda bilen på längre resor så dubbla bilar i familjen var då ett måste. Andra saker som jag gillade med MINI Countryman var de dubbla takluckorna, bekväma sätena och hur enkel den vara att koppla upp sig mot. Teknik som bara fungerar som den ska helt enkelt, det tar man inte för givet. Inte jag iallafall.

Här kommer lite bilder som vi tog på bilen på vår roadtrip upp till bergen.

En stuga bland trätopparna

I samarbete med Bergaliv

Att frivilligt leva med mindre är en tanke och ett koncept som lockat mig länge. I en värld där överflöd och excess blivit det nya normala så känns det befriande att leva med lite. Ett sätt att prova på det är att bo i en trädtopps stuga uppe på berget i Vallsta. Vi checkade in på Bergaliv för ett minimalistiskt retreat. Bara vi två, trädtopparna och bergsluften. Vi packade en liten väska med det lite kläder och hygienartiklar och tog en vintrig vandring upp till Lofthuset, stugan uppe på berget. När vi kom fram så var värmen redan på, vår mat fanns en kylbox och i det lilla kylskåpet. Stugan som är uppbyggd på pålar är perfekt genomtänkt och här finns det man behöver för en kortare vistelse. Jag blev lugn så fort jag kom innanför dörren. Det stora fönsterpartiet med utsikt över trädtopparna får stå i fokus och det blir en perfekt inramning till stugans enkla och minimalistiska inredning i naturmaterial. Perfekt samklang med naturen. Andningen blev djupare och lugnet infann sig bara genom att vara. Inga onödiga intryck. Precis vad vi behövde.

Ovanför stugan finns en utsiktsplats som är magisk för meditation, morgonyoga eller bara fina samtal över en kopp te eller kanske ett glas vin till solnedgången. Måste komma tillbaka till våren. Jag vill sitta och lyssna på träden när knopparna brister och skogen vaknar igen.

En vistelse av enkelhet och återhämtning i Lofthuset, det första av Bergaliv landskapshotells fyra retreathus högt uppe på Åsberget vid Orbaden. Här, på bergstoppens sluttning har vi skapat naturnära rum som tillåter besökaren att hinna ikapp sig själv och ge sina sinnen en chans att uppleva det finstilta i tillvaron.

Bergaliv.se

Puntarelle och Rape di cima aka fiarielle

Lyckan var total när jag hittade några italienska storfavoriter inne på Ica kvantum häromdagen. Puntarelle är vanliga i Rom och växer bara under en väldigt kort period så jag har aldrig förr lyckats hitta dem här i Sverige. Jag tänker att nu när man inte har kunnat resa och njuta av sina favoriträtter i andra länder så blev detta ett väldigt fint och väldtigt tacksamt inslag i matkassen. Att resa genom mat och genom böcker har varit räddningen detta corona år. Idag reser jag till Rom och vidare ner till Napoli genom min mat, följ gärna med mig.

Vad är Puntarelle och Rape di cima för något?

Om du inte känner till dessa gröna blad sedan tidigare så kan jag berätta att Rape di cima eller som vi säger i Napoli Fiarielle är min personliga favorit. Jag är uppvuxen med den och egentligen betyder fiarielle ”något” man steker i olja, vitlök och peperoncini. Namnet kommer från ljudet som blir när man fräser dem i oljan. Bladen är lite bittra men det rundas av när man steker dem. De ska bli mjuka och behålla sin gröna färg, ingen brun stekyta ska skapas utan de ska förbli mjuka. Vi äter dem oftast med lite surdegsbröd och kanske en hemmagjord korv, salsiccia med fänkål på sidan av. Det är en sådan smak som man kan längta till eftersom man är uppvuxen med den och så svår att hitta. Lite som att man saknar kalles kaviar om man flyttar från Sverige (fast man kanske inte ens äter kaviar i vanliga fall.)

Puntarelle består av två delar, de yttersta bladen som är lite bittra, lite som ruccola eller maskrosblad. De fungerar bra att använda som spenat, till pasta, i sallader, att steka som Rape di cima, ha i grytor eller soppor. Innehåller mycket vitamin K. Puntarelle är vanligare i området runt Rom som jag nämnde ovan och ofta är det knopparna längst in man vill åt. Bryt av knopparna och skiva dem tunt. Lägg dem sedan i iskallt vatten ca en timme så de knorrar sig lite. Sedan blandar du en vinegrätt som gärna får innehålla krossad ansjovis, vinäger och olja. Hoppa över salt då ansjovis är så salt i sig. Häll av vattnet och ringla över vinegrätten. Perfekt som en antipasti, en sidorätt. Ät med gott bröd, ett glas vin. Njut.

Göra egen salviabunt

Att göra egen salvia bunt eller smidige är lätt och ett fint sätt att ta till vara på eventuella överskott av salvia plantan. I somras frodades min salvia så mycket att jag inte hann använda allt den gav mig till att laga mat. Jag klippte därför ner den när det blev kyligt ute och lindade flera salvia buntar. Jag torkade även en hel del lösa blad som jag har använt hela vintern. Att torka dem är ännu lättare. Bara låt dem ligga på en bricka nära ett element tex så torkar de snabbt och du kan krossa dem och hälla upp på burk eller blanda med andra örter och lite havssalt. Men tillbaka till salviabuntarna igen, jag tar några kvistar och lindar dem med bomullstråd. Sedan låter jag dem torka. Sedan är de redo att användas för att använda som renande rökelse. Jag tycker om symboliska handlingar och att göra salviabuntarna själv från min egen trädgård känns extra fint. Att använda salvia som rökelse är en gammal ritual

KLAPPA EN ALPACKA

Helgen bjöd på strålande sol och blå himmel, dagarna blir längre och även om det är kallt ute så känner jag att jag vill vara utomhus lite mer för varje dag. Vi åkte och provade utomhus / skogsbanan och träffade de sötaste alpackorna. Tänk vad bra man kan må bara av att klappa en alpacka. Vi har promenerat i vintersolen och verkligen tankat energi i form av familjetid och av att njuta av naturen.

Det är inte alltid det lättaste att samla familjen på aktiviteter som alla gillar men oftast brukar vi kunna ha roligt tillsammans om djur och, eller mat är inblandade så detta med att klappa alpackor var en hit för hela familjen. Det finns lite olika gårdar som har alpackor, vi valde att åka till Siggesta gård denna gång.

Denna helg åkte vi även till ett lite extra mysigt fik, ett hundvänligt fik så vi kunde ta med oss Macho. Man kan gå upp i tornet och får en fantastisk utsikt och eftersom det var så fint väder så kunde man se ut över sjön. Tycker det är ett så mysigt och barnvänligt fik. Konditori Lyran heter det.

Det blev jul i år igen

Visst blev det jul i år igen, en jul helt utan förväntningar, en lite mindre jul men kanske just på grund av det också en himla fin och mysig jul. Vi tillbringade julen med min mans familj eftersom vi har umgåtts under hela året både privat och på jobbet. Så det var inga konstigheter att vi firade jul tillsammans, samma cirkel, samma krets och minimerad risk. Det viktigaste med julen är att försöka skapa någon form av magi för de små även om mina barn inte är så små längre så är de just i den åldern där man minns mycket och känner så många olika känslor. Små traditioner hjälper till att skapa en speciell känsla. Vi fortsätter att titta på julkalenderna varje dag hela familjen fast vi kanske egentligen nästan har växt ifrån det. Bara kanske. Jag köper choklad julkalendrar till bägge två och vi har julstrumpor på julmorgonen. Som sagt det är små saker men tillsammans med julmusik och julmat blir det en fin helhet som fortfarande skapar lite magiskt skimmer över december och dagarna kring jul. Vi dukar lite extra fint med dubbla dukar, plockar fram det gamla finsilvret och gör det speciellt på så sätt. I år fick vi ju dessutom en hel del frost på julafton och sedan en massa snö på juldagen. Så fint. Bästa julklappen blev det och jul blev det även detta märkliga år.

Så nära Paris vi kunde komma

Hur nära Paarirs kan man komma utan att lämna Stockholm över huvudtaget? Ganska så nära visade det sig, med lite fantasi och ren viljeförmåga så blev vår bröllopsdag nästan som vi hade tänkt oss.. Planen var att åka bort en helg och fira, gärna i Paris eller iallafall någonstans i Frankrike. Eftersom det inte var möjligt så försökte vi göra det bästa av situationen och det blev bättre än jag hade kunnat drömma om. Vi checkade in på Diplomat som jag tycker känns som att det andas lite Paris med sin inredning men även med sin utsikt.. Vi åt middag på Grodans uteservering under terassvärmarna. Jag tog en skaldjurssoppa och han tog en skaldjurspasta. Precis som vi nog hade gjort om vi varit utomlands. Det var bara vi två på ute serveringen och på gatan gick några få sena julklappshandlare förbi. Otroligt mysigt. Sedan promenerade vi armkrok tillbaka till vårt hotellrum. Öppnade en flaska champagne, badade och lyssnade på Jula de Palma. Himla fint och väldigt mycket Pariskänsla. På morgonen valde vi att undvika frukostbuffeen och istället beställa upp frukost på sängen. Det hade vi åckså gjort om vi varit i Paris. Frukost på rummet är något av det bästa jag vet. Det var den 21 december, vår bröllopsdag men även vintersolstånd och det kändes verkligen i luften och i hela mig. Nu kommer ljuset tillbaka. Det värsta är över och vi klarade det även i år. Även om vi varit hemma i Sverige ända sedan början av mars. Rekord för oss.

Efter frukosten tog vi en lång promenad runt Djurgården hand i hand. Solen lyste och det var första dagen med klarblå himmel på en månad. Det var ljuvligt.

Moules et frites på lovets första dag

Så blev det äntligen jullov, som vi längtat. Jag tror jag har längtat lika mycket som barnen om jag ska vara ärlig. För att fira jullovets första dag gick jag och Angelo på en date för att äta moules et frites. En favorit hos oss båda. Alma var med pojkvännen och Eddie jobbade med renoveringen i källaren så då blev det bara vi två. Mysigt med egentid ändå.

Bara några minuter från där vi bor finns ett så mysigt ställe. Inne i ett rosa hus söder om söder gömmer det sig en riktig pärla och det var här vi firade första dagen på jullovet idag.

Musslorna var så färska och pommesen perfekt krispig om man frågar Angelo.. Jag tog en creme brulée med knaprigt täcke och kaffesmak efteråt och vi hade blå himmel. Den första på en månad. Så vi kan ganska lugnt säga att det var en fin start på jullovet.
För er som undrar så åt vi på Enskede Matbod rekommenderas varmt. Alltid fint bemötande, riktigt god mat och mysig lokal.

Hela den jättelilla gatan utanför är väldigt charmig, småstadskänslan genomsyrar hela området och har man vägarna förbi så tycker jag definitivt att det är värt en avstickare att stanna i Gamla Enskede.

En bit Bourdeaux har flyttar in hos oss i form av ett rokoko skåp

Det var dags för något helt nytt eller ska jag egentligen säga något helt gammalt..? Ett mustigt och romantiskt rokokoskåp från Bourdeaux har flyttat in hos oss. Ganska otippat och väldigt oplanerat men som vanligt så fick magkänslan styra. Trender är totalt irrelevanta och ointressanta. Jag läste någonstans att under oroliga tider så inreder man ofta lite annorlunda. Man vill skapa en trygg och välkomnande oas i hemmen när saker är turbulenta i världen. Kanske är detta mitt sätt att skapa trygghet? Med något jag är van och uppvuxen med sedan liten? Både hemma hos mormor och morfar i villan i Älvsjö som hemma hos nonno och nonna i Napoli fanns liknande möbler i hemmen. Likaså är jag uppvuxen med oljetavlor som mina farbröder målat, de fanns hemma hos alla pappas 9 syskon. Självklart även hemma hos oss. Det känns helt enkelt som mest familjärt och tryggt för mig.

Tidigare hade jag 2 enorma vita Billybokhyllor vid samma vägg. Tanken var att vi skulle bygga in dem men det blev aldrig av och kanske var det meningen att det inte skulle ske redan från början för här skulle detta rundade vitrinsåp stå. Nu gör det det, jag har ännu inte vant mig men jag antar att jag vänjer mig snart. Det hela gick väldigt snabbt, jag googlade på olika auktions sidor igår morse och hittade denna på Stockholms auktionverk. Auktionen skulle sluta inom loppet av 3 timmar så det fanns inte så mycket tid att fundera. Vi vann budgivningen och åkte ut och hämtade skåpet samma kväll. Jag stod och fixade med skåpet fram tills sent igårkväll. Någon tidigare ägare hade tyckt att det var en bra idé att måla vissa detaljer med guldfärg. Runt varje nyckel, tass och vitringlas var det guldmålat. Så jag stod och skrubbade bort det mesta på en gång igår. Kunde inte låta bli.

Fyra lådor har skåpet och ett av dem blev en låda för ljus, en annan för kortspel och spel, en för mina kameratillbehör och den fjärde lådan är fortfarande tom. I väntan på något, vi får se vad..

Så här ser matsalen ut nu istället, en blanding av saker jag gillar utan någon direkt röd tråd förutom det faktum att det är saker jag tycker om. Inte speciellt avskalat, minimalistiskt eller beige som varit så trendigt under en längre period. Men som en klok person sa; The monent you try to be trendy you become the exact opposite. Ord som fastnat denna vecka. Visst stämmer de bra?

Mitt bästa tips till dig som känner dig lite osäker när du ska köpa något till hemmet eller till dig själv, strunta i trender och köp det du gillar. Gillar på riktigt. Ibland tror man att man gillar en trend för det är så systemet är uppbyggt. Det kan vara svårt att se igenom och förbi det. Men gå tillbaka och titta på gamla bilder som du kanske sparat och pinnat. Vad tyckte du om för 5 eller 10 år sedan? Kan du se vad som bara var trender och vad som faktiskt är sådant som du fortfarande tycker om? Det blir lättare att se tydligt och klart då.

När jag var 9 år så fick jag ett vinrött stafli av min pappa. Han hade snickrat ihop det alldeles själv under hela hösten och jag hade inte fått gå in i garaget, jag som älskade att vara där inne med pappa och bygga grejer. Toppen på staffliet hade samma form som vårt nya skåp. Det var så fint kommer jag ihåg att jag tyckte. Jag vet inte hur många tavlor med svulstiga buketter jag målade på det staffliet. Svulstiga och spretiga buketter var lite min grej. Försökte göra som mina farböder nere på Sicilien i sina ateljeér. Idag fotar jag buketten istället. Det är fantastiska Sandra på Bell och Bonn som bundit ihop blombuketten och det vackra antika medelhavskruset är också därifrån.