Är det möjligt? att leva ett lite långsammare liv med mer närvaro när man bor i stan eller nära en storstad? Kan man göra det? För mig är svaret ett självklart ja. Ibland kan jag tycka att det är lite synd att man med förutfattade meningar tror att slow living är lika med en stuga på landet eller liknande. Det går lika bra i en storstad. I slutändan så handlar ju slowliving inte om att leva långsamt utan i en takt och en rytm som passar en själv för stunden. För även det kan variera under olika perioder i livet.

Jag har en fallenhet att se livet likt genom en kameralins, som en gammal film med tonerna av en Chet Baker låt i bakgrunden. Jag är fullt medveten om att jag romantiserar det mesta och jag tror ärligt talat att vi borde romantisera våra live mer. De enkla sakerna. Vägen man tar till jobbet på morgonen och känna vilken tur att man faktiskt har ett jobb att åka till. Hur löven virvlar ner på gatan. Floristen som ställer fram vackra buntar med blommor och cafeägaren som torkar av borden.

Jag älskar city livet precis som jag älskar landslivet. Tror det handlar om hur jag väljer att se på saker i min omgivning. För mig är citylivet detsamma som charmiga gamla bokhandlare, cafér med vingliga bord, konstutställningar, museum, vackra parker, vackra människor man kan fundera över var de ska och hur de är.. Jag ser allt detta och jag njuter av det något ofantligt.

Visst är det en romantiserad bild av det, jag är helt medveten om det men varför inte stanna upp och välja att se det vackra, bada själen i poesi som skapas av sinnet genom allt man ser?

Sippa på en drink i elegant bar, varva ner en stund, andas. Köpa bröd och blommor på vägen hem. komma en en fredag kväll, tända något ljus och sätta på mysig favoritmusik, laga mat tillsammans. Vara närvarande. Doppa bröd i såsen och njuta vid kastrullen. Enkelt. Magiskt. Ljuvligt.

Trevlig fredag mina vänner, Lina

Du kanske också gillar: