När återhållsamhet väcker kreativiteten

Man får ändra sig.

Man får ändra sitt uttryck, sina vanor och sitt sätt att tänka. Ibland är det till och med nödvändigt. Under de senaste månaderna har jag gjort något ganska enkelt men ändå oväntat omvälvande: jag har nollat mitt klädkonto.

Det betyder att jag inte köper några nya plagg – annat än second hand – och då bara för det belopp jag själv lyckats sälja något för. En ganska strikt regel på pappret, men i praktiken visade den sig vara förvånansvärt enkel att följa. Det jag inte hade räknat med var vad som skulle hända med kreativiteten.

Den kom tillbaka.

Plötsligt började jag se min garderob på ett annat sätt. Plagg som tidigare känts nästan osynliga blev intressanta igen. Kombinationer jag aldrig provat började dyka upp. Och det där som en gång gjorde kläder roligt – att leka, utforska, sätta ihop något som känns eget – kom tillbaka. Återhållsamhet gör ofta just det. Den skapar utrymme för kreativitet.

Det är egentligen inget nytt. Många av de mest kreativa perioderna i historien och i mitt egna liv har uppstått ur begränsningar – ekonomiska, materiella eller kulturella. När valen blir färre tvingas fantasin arbeta mer.

Men minnet är ibland kort.

När trenderna blir för högljudda

Vi lever i en tid där estetiska influenser sprids snabbare än någonsin. Ett uttryck kan uppstå i en bild på Instagram och några veckor senare synas överallt.

Just nu finns till exempel en tydlig våg där många inspireras av Carolyne Bessette. Och det är lätt att förstå varför. Hennes stil är avskalad, elegant och tidlös.

Men samtidigt väcker det en fråga.

Hur mycket av det vi bär är egentligen vårt eget uttryck – och hur mycket är bara ekot av en trend?

Det är inget fel i att inspireras av andra. Inspiration är ofta startpunkten för kreativitet. Men ibland blir influenserna så starka att de nästan suddar ut den egna rösten.

När man dämpar konsumtionen och bruset lite grann händer något intressant: det blir lättare att höra den rösten igen.

Estetik som förlängning av biologin

Jag tänker ofta på estetik som något mer än en kulturell konstruktion. Vår känsla för skönhet har sannolikt också djupa biologiska rötter.

Människor har i alla tider dragits till vissa former, färger och material. Naturens symmetrier, landskapens färgskalor, strukturer som känns harmoniska för ögat.

Kanske är det därför naturmaterial nästan alltid känns bättre att bära. Linne, ull, bomull, siden – de följer kroppen på ett annat sätt än syntetiska material och låter kroppen andas.

Det är också därför många instinktivt dras till färger som finns i naturen: jordtoner, grönt, blått, sand, sten.

När man skalar bort lite av det konstgjorda bruset – de snabba trendcyklerna, den ständiga konsumtionen – blir det ofta lättare att återknyta till den där mer intuitiva känslan för vad som faktiskt känns rätt inte bara snyggt utan också rätt i kroppen.

Garderoben som ett litet ekosystem

Att nolla klädkontot förändrade också hur jag ser på garderoben som helhet.

Istället för en ständig ström av nya plagg börjar den mer likna ett litet ekosystem. Vissa plagg är basen – de som alltid fungerar. Andra är mer experimentella och kommer och går. Men allt får en tydligare roll. När man inte kan lösa varje stilproblem genom att köpa något nytt tvingas man istället arbeta med det som redan finns där. Det är en mycket mer kreativ process.

Transparens

För full transparens vill jag också säga att jag ibland tar emot kläder från utvalda samarbetspartners. Men det sker sparsamt och alltid med eftertanke. De flesta förfrågningar tackar jag faktiskt nej till.
Just eftersom jag försöker hålla min garderob – och mitt uttryck – så medvetet som möjligt.

Tisdagens reflektion

Det här blev kanske mest av allt en påminnelse till mig själv. Att begränsningar inte alltid är något negativt. Att återhållsamhet ibland är det som öppnar dörren till kreativitet. Och att det egna uttrycket ofta blir tydligare först när man vågar skruva ner volymen på omvärlden.

Ibland räcker det med att köpa lite mindre – för att se lite klarare.