Egentligen är märkligt hur snabbt man går från att odla något med intention till att rensa bort det som växer lika självsäkert utan inbjudan. Ofta kan man ju äta ogräs och om man ändå ska dra upp det så kan man lika gärna äta det tänker jag. Ramslöken med sin mjuka vitlökston, löktraven som drar åt både lök och något lätt pepprigt, kirskålen som är mildare men ändå grön på ett sätt som känns friskt och örtigt.
Nu när de är späda är de som godast samtidigt som du minskar dess fotosyntes och lättare kan hålla de invasiva sorterna som kirskål lite mer under kontroll.
Jag gör gärna en grön salsa med hetta av cayennpeppar. Gott till så mycket. Vi har alltid en ’picante’ på örter och kryddor i kylskåpet. Vi använder det som dip, till piroger, (empanadas) arepas, fisk och kött. Ja men du hör ju, vi använder det till nästan allt.
Att arbeta med det som finns
Det finns något befriande i att laga mat utan att börja i en inköpslista. Att istället utgå från det som redan finns – i trädgården, i kylskåpet, i skafferiet – och låta det styra riktningen. Det triggar min kreativitet och blir mycket roligare. Den här salsan hade lika gärna kunnat bli annorlunda.
Mer citron, mindre kryddor. Ingen paprika. Kanske lite yoghurt om man vill runda av det gröna. Eller mer hetta. Det spelar inte så stor roll.
En annan blick på “ogräs”
När man börjar använda det som växer vilt förändras också hur man ser på det. Kirskål är inte längre bara något som sprider sig, utan något man kan skörda. En av de tidigaste ’vårprimörerna’. Löktrav blir inte ett problem, utan en ingrediens.
Det betyder ju inte att man slutar rensa men som mamma sa så är det även en kunskap och en trygghet om det blir kris. Att veta vilka vilda växter och ogräs som faktiskt är mat.
Recept-ish
Jag blandade dessa ingredienser jag hade hemma med en mixer:
– ramslök, löktrav och kirskål
– lite koriander och persilja
– vitlök
– oregano
– spiskummin
– olivolja
– pressad citron
– flingsalt
– en nypa cayennepeppar
– grön paprika
Friskt, lite bittert, lite varmt. Men det viktiga var egentligen inte proportionerna. Det var att göra överhuvudtaget.
Upptäck mer från Lina Paciello
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
About the Author
Lina Paciello är entreprenör med ett särskilt intresse för kroppens biologi, närande mat och miljöer som stödjer ett långsammare liv. Här skriver hon om kroppens rytmer, närande mat, örter och hur hemmet och naturen omkring oss påverkar vårt välbefinnande. Hennes perspektiv formas av livet mellan Stockholm och en liten bergsby i Spanien, där inspirationen hämtas från naturens tempo, Medelhavets mattraditioner och en mer långsam rytm i vardagen.