En stuga bland trätopparna

I samarbete med Bergaliv

Att frivilligt leva med mindre är en tanke och ett koncept som lockat mig länge. I en värld där överflöd och excess blivit det nya normala så känns det befriande att leva med lite. Ett sätt att prova på det är att bo i en trädtopps stuga uppe på berget i Vallsta. Vi checkade in på Bergaliv för ett minimalistiskt retreat. Bara vi två, trädtopparna och bergsluften. Vi packade en liten väska med det lite kläder och hygienartiklar och tog en vintrig vandring upp till Lofthuset, stugan uppe på berget. När vi kom fram så var värmen redan på, vår mat fanns en kylbox och i det lilla kylskåpet. Stugan som är uppbyggd på pålar är perfekt genomtänkt och här finns det man behöver för en kortare vistelse. Jag blev lugn så fort jag kom innanför dörren. Det stora fönsterpartiet med utsikt över trädtopparna får stå i fokus och det blir en perfekt inramning till stugans enkla och minimalistiska inredning i naturmaterial. Perfekt samklang med naturen. Andningen blev djupare och lugnet infann sig bara genom att vara. Inga onödiga intryck. Precis vad vi behövde.

Ovanför stugan finns en utsiktsplats som är magisk för meditation, morgonyoga eller bara fina samtal över en kopp te eller kanske ett glas vin till solnedgången. Måste komma tillbaka till våren. Jag vill sitta och lyssna på träden när knopparna brister och skogen vaknar igen.

En vistelse av enkelhet och återhämtning i Lofthuset, det första av Bergaliv landskapshotells fyra retreathus högt uppe på Åsberget vid Orbaden. Här, på bergstoppens sluttning har vi skapat naturnära rum som tillåter besökaren att hinna ikapp sig själv och ge sina sinnen en chans att uppleva det finstilta i tillvaron.

Bergaliv.se

Puntarelle och Rape di cima aka fiarielle

Lyckan var total när jag hittade några italienska storfavoriter inne på Ica kvantum häromdagen. Puntarelle är vanliga i Rom och växer bara under en väldigt kort period så jag har aldrig förr lyckats hitta dem här i Sverige. Jag tänker att nu när man inte har kunnat resa och njuta av sina favoriträtter i andra länder så blev detta ett väldigt fint och väldtigt tacksamt inslag i matkassen. Att resa genom mat och genom böcker har varit räddningen detta corona år. Idag reser jag till Rom och vidare ner till Napoli genom min mat, följ gärna med mig.

Vad är Puntarelle och Rape di cima för något?

Om du inte känner till dessa gröna blad sedan tidigare så kan jag berätta att Rape di cima eller som vi säger i Napoli Fiarielle är min personliga favorit. Jag är uppvuxen med den och egentligen betyder fiarielle ”något” man steker i olja, vitlök och peperoncini. Namnet kommer från ljudet som blir när man fräser dem i oljan. Bladen är lite bittra men det rundas av när man steker dem. De ska bli mjuka och behålla sin gröna färg, ingen brun stekyta ska skapas utan de ska förbli mjuka. Vi äter dem oftast med lite surdegsbröd och kanske en hemmagjord korv, salsiccia med fänkål på sidan av. Det är en sådan smak som man kan längta till eftersom man är uppvuxen med den och så svår att hitta. Lite som att man saknar kalles kaviar om man flyttar från Sverige (fast man kanske inte ens äter kaviar i vanliga fall.)

Puntarelle består av två delar, de yttersta bladen som är lite bittra, lite som ruccola eller maskrosblad. De fungerar bra att använda som spenat, till pasta, i sallader, att steka som Rape di cima, ha i grytor eller soppor. Innehåller mycket vitamin K. Puntarelle är vanligare i området runt Rom som jag nämnde ovan och ofta är det knopparna längst in man vill åt. Bryt av knopparna och skiva dem tunt. Lägg dem sedan i iskallt vatten ca en timme så de knorrar sig lite. Sedan blandar du en vinegrätt som gärna får innehålla krossad ansjovis, vinäger och olja. Hoppa över salt då ansjovis är så salt i sig. Häll av vattnet och ringla över vinegrätten. Perfekt som en antipasti, en sidorätt. Ät med gott bröd, ett glas vin. Njut.

Göra egen salviabunt

Att göra egen salvia bunt eller smidige är lätt och ett fint sätt att ta till vara på eventuella överskott av salvia plantan. I somras frodades min salvia så mycket att jag inte hann använda allt den gav mig till att laga mat. Jag klippte därför ner den när det blev kyligt ute och lindade flera salvia buntar. Jag torkade även en hel del lösa blad som jag har använt hela vintern. Att torka dem är ännu lättare. Bara låt dem ligga på en bricka nära ett element tex så torkar de snabbt och du kan krossa dem och hälla upp på burk eller blanda med andra örter och lite havssalt. Men tillbaka till salviabuntarna igen, jag tar några kvistar och lindar dem med bomullstråd. Sedan låter jag dem torka. Sedan är de redo att användas för att använda som renande rökelse. Jag tycker om symboliska handlingar och att göra salviabuntarna själv från min egen trädgård känns extra fint. Att använda salvia som rökelse är en gammal ritual

En valvformad spegel, ett riktigt fynd

En valvformad spegel har flyttat in hos oss. Det känns som valv har fått en revansch i år och då menar jag inte bara när det gäller speglar utan rent generellt som form. Både i valv och som i detta fall i en spegel. Denna tunna spegel ger en fin kontrast mot den rustika träskivan. Förut hade jag en kraftigare spegel med gedigen träram här men jag tyckte det blev lite för repetetivt och lite för ”tungt”. Den fick andra spegeln fick flytta in på gäst toaletten så länge så jag kunde ge plats åt denna valvformade, nästan lite sakrala spegel istället. Denna spegel är även längre och fångar upp ljuset bättre så den gör även vår annars lite hall lite ljusare.

Jag gillar att den har en minimalistik känlsa men ändå lite sakral, hemmet är ju heligt så det kanske passar extra bra då. Det blir en lugn känsla så fort man kommer hem och innaför dörren och det är välbehövligt ibland. Den valvformade spegel är dessutom ett riktigt budgetfynd och du hittar den här

Jag känner mig väldigt mycket för en slags rustik minimalism just nu, eller har känt så kanska länge egentligen. En trädgårdsurna har fått flytta inomhus under vintern och i den har jag lite torkade blommor, väldigt enkelt men också väldigt symboliskt för den känslan jag försöker eftersträva här hemma. Den som ger mig lugn just nu när det är hektiskt rent arbetsmässigt. Roligt men mycket. Då behövs extra mycket lugn här hemma. Kliché men sant.

KLAPPA EN ALPACKA

Helgen bjöd på strålande sol och blå himmel, dagarna blir längre och även om det är kallt ute så känner jag att jag vill vara utomhus lite mer för varje dag. Vi åkte och provade utomhus / skogsbanan och träffade de sötaste alpackorna. Tänk vad bra man kan må bara av att klappa en alpacka. Vi har promenerat i vintersolen och verkligen tankat energi i form av familjetid och av att njuta av naturen.

Det är inte alltid det lättaste att samla familjen på aktiviteter som alla gillar men oftast brukar vi kunna ha roligt tillsammans om djur och, eller mat är inblandade så detta med att klappa alpackor var en hit för hela familjen. Det finns lite olika gårdar som har alpackor, vi valde att åka till Siggesta gård denna gång.

Denna helg åkte vi även till ett lite extra mysigt fik, ett hundvänligt fik så vi kunde ta med oss Macho. Man kan gå upp i tornet och får en fantastisk utsikt och eftersom det var så fint väder så kunde man se ut över sjön. Tycker det är ett så mysigt och barnvänligt fik. Konditori Lyran heter det.

Mitt hem i Sköna Hem

I senaste nr av Sköna hem, så finns mitt hem med i ett av reportagen. Så roligt att se resultatet efter att Jenny Martinsson (Hemtrender) och Mikael Lundblad var hemma och fotade hos oss för ett tag sedan. Rubriken för reportaget blev: ” Inrett för eviga tider” och jag delar bland annat en del tankar kring tidlös inredning i reportaget. Tänkte att jag delar lite bilder här för dem som vill se. Mikaels sätt att fotografera gillar jag väldigt mycket så det var extra roligt att han fotade och Jenny är en så otroligt duktig stylist och inredare. Jag tycker de lyckades väldigt fint med att förmedla mitt hem och mina tankar.

Randiga tröjan, här är mina favoriter för i vår

En tidlös klassiker som jag plockar fram varje vår är den randiga tröjan. I år känns den kanske lite mer aktuell än tidigare år. Den randiga tröjan är alltid ett säkert och klassiskt kort men i år finns det kanske lite extra många fina modeller i lite tjockare stickade varienter. Jag väntar inte till i vår utan jag har redan börjat använda en favorit i min garderob. Min stickade tröja är i 100% bomull och kanske egentligen lite bättre till sommaren så jag har tittat på några andra varianter som innehåller ull och som värmer lite bättre. Jag vill ju som sagt inte vänta tills det blir varmare för att använda en randigt tröja.

Jag tycker mest om de klassisika breton modellerna i vitt och mörk blått, nästan svart. Cremevitt går också jättebra. Jag tycker lika mycket om de med mörk botten som de med ljus botten, fina bägge två. Nu när det fortfarande är kallt ute så bär jag den randiga tröjan ihop med jeans och kappa, en trench med ull foder kan fungera och sedan en scarf till det. Gärna randigt på randigt.

Tröjorna ovan är från Toteme och Khaite, jag gillar att de är lite vidare i ärmarna och loose fit.

Det blev jul i år igen

Visst blev det jul i år igen, en jul helt utan förväntningar, en lite mindre jul men kanske just på grund av det också en himla fin och mysig jul. Vi tillbringade julen med min mans familj eftersom vi har umgåtts under hela året både privat och på jobbet. Så det var inga konstigheter att vi firade jul tillsammans, samma cirkel, samma krets och minimerad risk. Det viktigaste med julen är att försöka skapa någon form av magi för de små även om mina barn inte är så små längre så är de just i den åldern där man minns mycket och känner så många olika känslor. Små traditioner hjälper till att skapa en speciell känsla. Vi fortsätter att titta på julkalenderna varje dag hela familjen fast vi kanske egentligen nästan har växt ifrån det. Bara kanske. Jag köper choklad julkalendrar till bägge två och vi har julstrumpor på julmorgonen. Som sagt det är små saker men tillsammans med julmusik och julmat blir det en fin helhet som fortfarande skapar lite magiskt skimmer över december och dagarna kring jul. Vi dukar lite extra fint med dubbla dukar, plockar fram det gamla finsilvret och gör det speciellt på så sätt. I år fick vi ju dessutom en hel del frost på julafton och sedan en massa snö på juldagen. Så fint. Bästa julklappen blev det och jul blev det även detta märkliga år.

Så nära Paris vi kunde komma

Hur nära Paarirs kan man komma utan att lämna Stockholm över huvudtaget? Ganska så nära visade det sig, med lite fantasi och ren viljeförmåga så blev vår bröllopsdag nästan som vi hade tänkt oss.. Planen var att åka bort en helg och fira, gärna i Paris eller iallafall någonstans i Frankrike. Eftersom det inte var möjligt så försökte vi göra det bästa av situationen och det blev bättre än jag hade kunnat drömma om. Vi checkade in på Diplomat som jag tycker känns som att det andas lite Paris med sin inredning men även med sin utsikt.. Vi åt middag på Grodans uteservering under terassvärmarna. Jag tog en skaldjurssoppa och han tog en skaldjurspasta. Precis som vi nog hade gjort om vi varit utomlands. Det var bara vi två på ute serveringen och på gatan gick några få sena julklappshandlare förbi. Otroligt mysigt. Sedan promenerade vi armkrok tillbaka till vårt hotellrum. Öppnade en flaska champagne, badade och lyssnade på Jula de Palma. Himla fint och väldigt mycket Pariskänsla. På morgonen valde vi att undvika frukostbuffeen och istället beställa upp frukost på sängen. Det hade vi åckså gjort om vi varit i Paris. Frukost på rummet är något av det bästa jag vet. Det var den 21 december, vår bröllopsdag men även vintersolstånd och det kändes verkligen i luften och i hela mig. Nu kommer ljuset tillbaka. Det värsta är över och vi klarade det även i år. Även om vi varit hemma i Sverige ända sedan början av mars. Rekord för oss.

Efter frukosten tog vi en lång promenad runt Djurgården hand i hand. Solen lyste och det var första dagen med klarblå himmel på en månad. Det var ljuvligt.

Moules et frites på lovets första dag

Så blev det äntligen jullov, som vi längtat. Jag tror jag har längtat lika mycket som barnen om jag ska vara ärlig. För att fira jullovets första dag gick jag och Angelo på en date för att äta moules et frites. En favorit hos oss båda. Alma var med pojkvännen och Eddie jobbade med renoveringen i källaren så då blev det bara vi två. Mysigt med egentid ändå.

Bara några minuter från där vi bor finns ett så mysigt ställe. Inne i ett rosa hus söder om söder gömmer det sig en riktig pärla och det var här vi firade första dagen på jullovet idag.

Musslorna var så färska och pommesen perfekt krispig om man frågar Angelo.. Jag tog en creme brulée med knaprigt täcke och kaffesmak efteråt och vi hade blå himmel. Den första på en månad. Så vi kan ganska lugnt säga att det var en fin start på jullovet.
För er som undrar så åt vi på Enskede Matbod rekommenderas varmt. Alltid fint bemötande, riktigt god mat och mysig lokal.

Hela den jättelilla gatan utanför är väldigt charmig, småstadskänslan genomsyrar hela området och har man vägarna förbi så tycker jag definitivt att det är värt en avstickare att stanna i Gamla Enskede.