Ett personligt inlägg om bröst och varför jag gör en bröstförminskning.
Alla har vi dem, bröst. Vissa större andra mindre. En del har ett och andra har dem i himlen. De flesta är lite sneda och alldeles underbara. När jag hade fött och ammat mina två barn så tyckte jag att det var en jättebra idé att genomgå en bröstoperation. Amningen tog hårt kan man lätt säga.
Jag ångrar mig inte för jag tror inte på ånger på det sättet. Det var rätt beslut då men inte idag. Idag känns det som rätt beslut att plocka implantaten och gå tillbaka till min ursprungliga storlek. Som jag saknat. Därför gör jag nu en bröstförminskning.
Det känns helt rätt och väldigt befriande på något sätt. Missförstå mig inte nu. Jag älskar bröst i alla former. Kvinnokroppen är vacker men ibland kanske man är lite väl kritisk just mot just sin egen istället för att försöka se den med andras ögon. Stora bröst är fint precis som små och jag tror att det i slutändan helt enkelt handlar om att känna sig bekväm och det är då det händer..
I mitt fall så skulle det kännas väldigt bekvämt att kunna springa utan för mycket gung.. knäppa skjortor utan glipor. Känna kroppen fri från främmande material, känna mig som förr. Vara jag och inte vara mina bröst.. ja ni förstår nog vad jag menar.. Lite som att om livet ger en citroner så ska man behålla dem.
Jag tänkte det var lika bra att skriva lite om det eftersom ni förmodligen kommer att se en viss skillnad på mina bilder framöver. Jag hittade denna bild från när jag var 22, innan barn och operation. Denna bild är en målbild på så många olika sätt. Naturen, hästen. Det jordnära. Vill ha mer av det tillbaka i mitt liv. Kan även ta tillbaka håret hahaha.., men vi börjar här.
