Jag är inte mycket för att vända kappan efter vinden.. snarare tvärtom, alltid fröken tvärtemot. Vänder in och ut på det mesta inklusive mig själv.. ibland sitter känslorna utanpå, det du ser är det du får. Ibland vänder jag kappan utochin helt enkelt.. för att det är insidan som räknas, det som är skörast och vackrast.. jag menar hur kan man låta detta silverfoder gömma sig på insidan? Ibland måste det glittrande inre helt enkelt få komma ut och skina, inte sant?
Har även tömt vardagsrummet på färg.. när jag ser för mycket mustiga färger i mitt flöde och runt omkring mig så kommer hon fram igen fröken tvärtemot. Skalar av, tar bort, kör en inredningsyoga, detox. Så att jag kan se helheten igen och sedan börja om med ny kraft igen. Gör ni också så?
Förutom inredningsyoga så tror jag även på orkidéns återkomst som ni ser.. gärna i en rustik kruka som denna från Affari som ni hittar hos Lilla byrån eller samla flera stycken plantor i en stor champagnekylare.. så hade jag alltid förr och jag tror jag ska göra det igen..❤️