Dags att plocka nypon och göra nyponte

Nu är den perfekta tiden att plocka nypon i naturen. Nypon finns lite överallt, vid promenadstråk, vid vägar och skogsslut. Så otroligt sprängfyllda med c-vitamin och betakaroten och därmed perfekta att plocka nu inför vintern. Jag gör allra helst nyponte på de nypon jag plockar. Det är ett enkelt sätt att ta tillvara på dem utan att det kräver alltför mycket tid eller jobb från min sida. Om det är för invecklat eller tidskrävande så är många gånger risken att det inte blir av alls och det är ju synd.

Häromdagen när jag gick med Nando på promenad så såg jag flera nyponbuskar. Jag stannade och plockade lite på varje buske. Viktigt att lämna kvar så att det blir nyponrosor nästa år med. Tänk på att inte plocka för nära en bilväg så att nyponen inte är kontaminerade med avgaser.

För att göra nyponte på nyponen som jag plockat så börjar jag med att skölja dem och låta dem torka. Gärna i solen om det är en solig dag.

Sedan lägger jag dem på en plåt och stoppar in i ugnen på 50 grader och låter dem torka. Du kan även torka dem snabbt i en dehydrator eller i torr rumstemperatur men det tar några veckor. Lämna ugnsluckan på glänt om du torkar i ugnen så att all fukt kommer ut. När nyponen är torra så tar jag bort ev små ”tofsar” som är kvar på dem och sedan mixar jag dem och silar bort de små fjunen. En vanlig metallsil funkar perfekt.

Några av nyponen låter jag vara hela, häller upp på burk och förvarar till vintern. Nyponte smakar lite fruktigt och fräscht . Låt det gärna stå och dra minst tre minuter så att alla vitaminer frigörs. Nypon är otroligt rik på en mängd näringsämnen så det är något jag tycker om att göra speciellt under vintern när man kan behöva lite extra vitamintillskott. Har du provat att göra eget nyponte? Ut och plocka nu! Oktober är en strålande period för att plocka nypon.

En krämig och len pumpasoppa

Säsongen för soppa är här, denna pumpasoppa är både krämig och god. Jag gör den återkomma gånger under höst och vinter. Den är bra på så många sätt. man kan lätt gömma lite andra grönsaksslantar i den och man kan även byta ut pumpa mot morot. Jag gillar att äta det som är i säsong så mycket som möjligt. Dels för miljön men även av den självklara anledningen att det helt enkelt smakar bäst att äta det som är i säsong.

I år är det dessutom första gången jag gör denna pumpasoppa på egenodlad pumpa från min ekologiska köksträdgård. Så den är inte bara i säsong utan himla lokalt odlad utanför min egna dörr. Så häftig känsla.

Soppan är himla enkel att göra, här kommer recept lite på en höft.

-Jag börjar med att fräsa lite vitlök och lök, kan vara gul lök, vårlök eller även purjo. Hackar pumpa och häller i det tillsammans med vatten och en grönsaksbuljong. Låter det koka ihop sig till pumpan blir mjuk. Jag gillar att hälla i en skvätt vitt vin sen mixar jag med stavmixer ner direkt i kastrullen. Sen tillsätter jag även någon typ av grädde, kan vara kokos, havre eller vanlig.. Mixar lite igen och serverar. Lite basilika ner i kastrullen. River över lite parmesan och svartpeppar. Gott, krämigt och snabbt!

Jag kokar och konserverar plommonsaft att njuta av i vinter.

Vi har ett gammalt plommonträd i vår trädgård. Och i år så dignar verkligen plommonträdet. Man plockar ett och det rasar ner tre. Eddie beskar trädet för två år sedan och det satte verkligen fart på plommonen. Första året efter beskärning så blev det nästan inga plommon alls men nu är det mer än någonsin. Men vad gör man av all dessa plommon?
Känns fel att inte ta tillvara på det som växer utanför dörren. Hittills har jag smörstekt med kanel och haft på gröten, jag har kokat kompott i omgångar som ätits upp ganska snabbt. Jag har det till chiapudding eller värmer upp och äter med skummad havremjölk. Gott.


Men allt kan vi inte äta upp färskt och på en gång så jag har kokat saft som jag konserverat och även gjort konserverad plommonsylt. Tänk vad underbart att plocka fram en flaska somrig plommonsaft i november och minnas sommaren och allt det fina.

Att göra egen saft är inte så svårt och jag gillar att jag kan styra sockerhalten själv. Jag valde att söta med stevia och knäckigt kokossocker.. smakar lite karamell.

En saftprovning var vi tvungna att göra innan vi ställde ner flaskorna i matkällaren. Vad stolt man känner sig när man har gjort det helt själv. Och känslan av att ta till vara på det som växer i trädgården är så himla fin.

Så här gjorde jag; Jag delade upp allt under 3 dagar. Självklart kan man göra allt på en och samma dag men när man är mitt i vardagen med massor av annat som också ska hinnas med så blev det mer praktiskt så här.

  • Dag ett. Efter jobb och skola så plockade vi några liter plommon.
  • Dag två. Skölja, kärna ur, koka och sila första omgången.
  • Dag tre. Koka igen, sila med duk, sterilisera flaskor, hälla upp, koka fyllda flaskor.

Jag tillsätter socker när jag kokar andra omgången, när jag silat första vändan. Tar bort eventuellt skum som blir. Jag steriliserar flaskorna genom att koka dem 10-15 min. Sedan fyller jag dem hela vägen upp och kokar de fyllda flaskorna på lägre värme ca 15-30 min. Genom att sterilisera flaskorna och sedan koka dem så konserveras saften och du kan förvara dem i tex matkällare. En del fryser ner sin saft men det ville jag undvika. Det tar upp onödig plats i frysen och så måste saften tinas innan man kan dricka. Inte alltid man har den framförhållningen.

Jag samplanterar tulpanlökar och somnar en stund i sensommarsolen

En sensommarhelg i början av september bjöd på sol som smekte nacken och väckte lusten att planera för våren. Det perfekta trädgårdsvädret bjöds det på och jag njöt som man bara kan när allt är moget och tiden går långsamt. Eller jag inbillar mig iallafall att tiden går långsamt. Vill inte rusa, vill njuta och låta trädgården berusa.

Idag samplanterade jag ner de första tulpanlökarna och narcisserna.. jag har en känsla av att det kommer bli många fler. så härligt att ha de första vårblommorna att se fram emot. Efter en hel del funderande så landade jag i att jag vill gräva ner dem mellan lavendeln i gången under klätterrosen. Tänkte det kunde bli fint med något som blommar tidigt där.. och sedan när tulpanerna vissnat ner så har lavendeln kommit igång och kan förhoppningsvis täcka det vissna tulpanbladverket (som ska ligga kvar så att tulpanen kan suga åt sig dess näring och komma tillbaka nästa år. )

De ska tydligen trivas bra ihop, lavendel och tulpan.

Jag valde en aprikos färgskala på narcisserna och tulpanerna. Jag älskar aprikoser och jag älskar blommor som är aprikosfärgade.. Ska bli så roligt att se hur de kommer blomma i vår.
Jag satte Narcissen Sweet Desire längst bak, närmast planket för den blir högst. Sedan varvade jag två olika tulpaner; Tulipa Charming Lady och Mango charm.

Jag har som mål att göra något i trädgården varje dag.. ofta blir det mer än så. Det är ju så roligt sen när det växer och man får njuta av sitt arbete. Att njuta i trädgården är också en stor del av trädgårdsarbetet..

Att lägga ut lite kuddar och filtar, läsa högt ur en bok med en trogen hund som lyssnare och sedan kanske slumra en stund.. Nando snarkar sött och doften av san marzano tomater som håller på att mogna berusar. Sensommar ändå.. kan vara ganska fint

Tillbaka i stan och redo för höst

Vardagen är här igen och det känns mer än helt okej. Vi fick en ordentlig och efterlängtad semester trots att jag inte ens hade vågat hoppas på det. Men som det ofta är när förväntningarna är låga så blir det riktigt bra. Vi kom mot alla odds iväg till vårt hem i Spaninen och vi har njutit som aldrig förr. Eller uppskattat kanske är bättre ord. Så här mycket har vi nog aldrig uppskattat en semester i spanien tidigare.

Vi körde vår stora hybridbil ner genom eruropa. Packade kylväskan full och lastutrymmet gjorde vi om till en dubbelsäng så att vi skulle slippa stanna för mat och hotell på vägen ner. Det kändes säkrast så och så här i efterhand så känner jag att det var ett klokt val. Väl på plats i Spanien så höll vi oss på vår kant, inget konstigt med det egentligen. Vi har gjort det lite till en sport att hitta stränder och vikar där vi kan vara för oss själva. Vi har njutit av solnedgångar, ljummna vindar, sand mellan tårna och plockat massa snäckor. Jag kom igång med min yoga flow och en mysjogg på ca 10 km / dag. För mig är semester likamed hälsoretreat. Jag tycker om att ösa på med nyttigheter och komma tillbaka utvilad och stark.

Här och nu

Jag känner att jag tänkt och funderat mer än vad jag brukar under denna sommar och semester och jag har kommit fram till att jag nu faktiskt är en riktigt “här och nu” person. Jag har övat mindfulness så många år att jag nu är en fena på att vara i nuet. Jag älskar nuet och brukar inte tänka så mycket på vad som kommer sen eller vad som redan har hänt. Därför kändes det väldigt jobbigt när vi skulle åka hem igen från spanien. Jag ville ju fortsätta att vara här och nu. Men sen så tyckte Eddie att vi skulle köra igenom paris eftersom han vet att jag älskar staden och inte har kunnat åka dit på länge. Då, när vi gled in på Paris gator så var jag igen i nuet och fullkomligt närvarande. Nuet var helt fantastiskt i Paris. Vi åt lunch, fikade, jag gick in på ett apotek (obligatorisk shopping i Paris) Sen trodde jag att det skulle bli trist att åka vidare hemmåt och norrut men nej, när jag körde upp på uppfarten så gick jag runt i trädgården det första jag gjorde och blev lyrisk över hur allt växt under de veckor vi varit borta. Nuet var återigen fantastiskt. Jag menar inte att nuet alltid är härligt och bra, men att jag på något vis blir uppslukad av nuet och alltid har en tendens att vara närvarande i det och se det bästa i situationen och på platsen där jag är. Förstår ni vad jag menar?

Jag brukar alltid säga att jag älskar sommaren, men jag brukar också säga att jag älskar hösten, vintern och våren hahaha. Jag inser nu att jag helt enkelt älskar att vara i nuet om det låter logiskt. Nu när vi är hemma igen så ligger allt fokus på alla höstens projekt, på att skörda allt som vi sått under våren och sommaren. Att omfamna hösten och njuta av allt vad den har att ge från friska promenader, plommon och äppelpaj, mjuka koftor och härliga lövhögar. Nu är rätt så underbart

Pasta con Friarielli

Första skörden i trädgården börjar nu. Första juni och jag har skördat spenat, koriander och helt otroligt även friarielli. Allt ovan är från mina försådder från i vintras. Spenaten har stått ute hela vintern och friariellin försådde jag inomhus redan i april, flyttade ut dem i maj månad och idag var det dags att äta av dem.

Jag trodde det var omöjligt att så dem här i Sverige men det var tvärtom väldigt enkelt..

Odlingen och användningen av Cime di rapa är utbredd i södra Italien, främst i regionerna Apulien, Kampanien, Kalabrien, Basilicata och Lazio där Cime di rapa har odlats i århundraden. I norra Italien är det svårt att få tag på färsk Cime di rapa och den kommersiella odlingen är inte särskilt utbredd. Förklaringen till de stora skillnaderna är både klimat och traditioner.

jag är van vid att detta är något som jag bara äter när jag är i Italien så min glädje var enorm över att kunna odla detta själv här hemma i trädgården.

Egentligen ska de plockas innan de går i Blom men jag hann inte riktigt med. Du kan skörda delar av plantan allt eftersom så kan det komma nya skott.
Jag gjorde dem på klassiskt napolitanskt vis idag, förvällda och sedan stekta i olivolja, vitlök, sant och chili. Gott med lite bröd till eller en salsiccia.

Jag gjorde även en annan klassisk pastarätt, fast jag bytte ut orechiette helt enkelt för att jag inte hade dem hemma och ibland tar man vad man har helt enkelt.

ORECCHIETTE
CON LE CIME DI RAPA
/ Friarielli

(4 personer)
300–400 g Orecchiette
(pastan finns i välsorterade matbutiker
och italienska delikatessbutiker)
Stor bunt Cime di rapa
(späda blad och huvuden)
Ett par klyftor hackad vitlök
4 st sardellfiléer
Färsk röd chilipeppar
Havssalt
Stekta brödsmulor

Rensa och skölj Cime di rapa och lägg den i kokande lättsaltat vatten. Låt koka under omrörning i ca 5–10 minuter. Ta upp Cime di rapa och koka Orecchiette-pastan i samma vatten. Värm olivoljan i en stekpanna, tillsätt hackad vitlök och sardeller och låt puttra på ganska svag värme. När pastan och Cime di rapa är klara lägger man ner dem i stekpannan, rör om ordentligt och låter allt puttra ytterligare ett par minuter. Salta. Lägg upp rätten i djupa tallrikar och strö över de stekta brödsmulorna.


This site uses cookies to offer you a better browsing experience. By browsing this website, you agree to our use of cookies.