We left Spain to spend some time in Italy, in Tuscany to be more exact. A hidden villa in the Tuscan countryside. Villa Lena is located on top of a hill, but it was once under a sea. It has all that old school vintage glamour but in a very laid back, bohemian and artsy atmosphere that made me feel right at home. Villa Lena is all about creative connections with others but maybe mostly with oneself. The Villa is a art residence and the guests can also sign up for lots of different workshops like clay or why not yoga. There’s also workshops for the children. A mix of artists hosting drinks. Creative workshops, truffle hunts. They have their own beautiful and inspiring veggie garden and much of the food served is from the farm straight to the table. Simply devine kitchen and wonderful service and sstaff. Sustainable Agriturismo like no other. Villa Lena is truly so much more than a hotel. It’s a place to reconnect.
We got there by car, we took the ferry from Spain to make it as sustainable as possible but still being able to enjoy the scenery of Tuscany by car. So happy we did. It’s not for nothing that large parts of Toscana are part of Unesco world heritage.
Slow, sustainable and rural agritourism with a bohemian and artsy atmosphere. As if time had stopped and I loved every minute of it.
När det kommer till resor så har jag en förkärlek till en viss typ av Airbnb, jag brukar kalla dem för slow Airbnb. Boenden som ofta ligger på landsbygden med ett lugn över sig. En plats att finna ro och återhämtning. För ett tag sedan så checkade vi in på Riurau de Maria för att finna inspiration till vårt renoveringsprojekt ‘Villa la Romana’. En plats som andas lugn och fridfullhet. Fördelen med Airbnb är många, men för mig så är den största fördelen att jag kan laga mat och känna att jag anknyter mer till den lokala kulturen och månniskorna i närheten. Jag tänker inte så mycket på vad som ska hända framöver utan fokuserar på nuet och vad som finns omkring mig.
Om du någon gång har kommit hem från en resa och känt dig tröttare än innan du åkte och med en känsla av att resan som du har gjort aldrig har hänt, så är det dags att ta ett steg tillbaka. Fråga dig själv, reser du för att uppleva eller gör du det för… “bevisa och visa upp något för andra”? Det finns några speciella ingredienser att använda om du vill bli en slow traveler. Det första steget är att ändra perspektivet på resandet och omfamna ett långsammare tankesättet. Slow travel är ett tankesätt som egentligen kan användas närsomhelst och vartsomhelst. I din vardag där du bor, på väg till jobb och skola. Det handlar om att ändra ditt perspektiv på resandet. Det handlar inte om hur snabbt du kan komma fram till en plats, det handlar om upplevelserna längs vägen.
För oss handlade dessa dagar på Riurau de Maria mycket om att känna oss för, prova på området bland bergen. Hur lät det på morgonen när man vaknade? Är det ett ljud som jag vill vakna till i framtiden? Allt kändes väldigt rätt redan från start vilket gjorde det lättare att ta beslutet att sedan köpa vårt nya hus.
Jag fann så mycket inspiration i inredningen också. De enkla och hållbara materialvalen, tidlösheten och det gedigna.
Vardagen är här igen och det känns mer än helt okej. Vi fick en ordentlig och efterlängtad semester trots att jag inte ens hade vågat hoppas på det. Men som det ofta är när förväntningarna är låga så blir det riktigt bra. Vi kom mot alla odds iväg till vårt hem i Spaninen och vi har njutit som aldrig förr. Eller uppskattat kanske är bättre ord. Så här mycket har vi nog aldrig uppskattat en semester i spanien tidigare.
Vi körde vår stora hybridbil ner genom eruropa. Packade kylväskan full och lastutrymmet gjorde vi om till en dubbelsäng så att vi skulle slippa stanna för mat och hotell på vägen ner. Det kändes säkrast så och så här i efterhand så känner jag att det var ett klokt val. Väl på plats i Spanien så höll vi oss på vår kant, inget konstigt med det egentligen. Vi har gjort det lite till en sport att hitta stränder och vikar där vi kan vara för oss själva. Vi har njutit av solnedgångar, ljummna vindar, sand mellan tårna och plockat massa snäckor. Jag kom igång med min yoga flow och en mysjogg på ca 10 km / dag. För mig är semester likamed hälsoretreat. Jag tycker om att ösa på med nyttigheter och komma tillbaka utvilad och stark.
Här och nu
Jag känner att jag tänkt och funderat mer än vad jag brukar under denna sommar och semester och jag har kommit fram till att jag nu faktiskt är en riktigt “här och nu” person. Jag har övat mindfulness så många år att jag nu är en fena på att vara i nuet. Jag älskar nuet och brukar inte tänka så mycket på vad som kommer sen eller vad som redan har hänt. Därför kändes det väldigt jobbigt när vi skulle åka hem igen från spanien. Jag ville ju fortsätta att vara här och nu. Men sen så tyckte Eddie att vi skulle köra igenom paris eftersom han vet att jag älskar staden och inte har kunnat åka dit på länge. Då, när vi gled in på Paris gator så var jag igen i nuet och fullkomligt närvarande. Nuet var helt fantastiskt i Paris. Vi åt lunch, fikade, jag gick in på ett apotek (obligatorisk shopping i Paris) Sen trodde jag att det skulle bli trist att åka vidare hemmåt och norrut men nej, när jag körde upp på uppfarten så gick jag runt i trädgården det första jag gjorde och blev lyrisk över hur allt växt under de veckor vi varit borta. Nuet var återigen fantastiskt. Jag menar inte att nuet alltid är härligt och bra, men att jag på något vis blir uppslukad av nuet och alltid har en tendens att vara närvarande i det och se det bästa i situationen och på platsen där jag är. Förstår ni vad jag menar?
Jag brukar alltid säga att jag älskar sommaren, men jag brukar också säga att jag älskar hösten, vintern och våren hahaha. Jag inser nu att jag helt enkelt älskar att vara i nuet om det låter logiskt. Nu när vi är hemma igen så ligger allt fokus på alla höstens projekt, på att skörda allt som vi sått under våren och sommaren. Att omfamna hösten och njuta av allt vad den har att ge från friska promenader, plommon och äppelpaj, mjuka koftor och härliga lövhögar. Nu är rätt så underbart
På vår tur upp till bergen tog vi den nua MINI Countrymanplugin hybrid på en provtur. Vi hade nöjet att prova bilen under en period och tänkte att vi verkligen skulle testa vad den gick för. Vi åkte terräng och en blandning av töväder och isiga backar. Countryman är stor och rymlig för att vara en MINI och den har fyrhjulsdrift som faktiskt imponerade en hel del på oss då den klarade av riktigt svåra backar täckta av is och snö utan varken sand eller salt på vår väg upp till Bergaliv.
MINI Countryman är en hybridbil vilket vi båda känner är det ultimata alternativet för oss. Att kunna köra grönt på enbart el inne i stan och till vardags men även att kunna åka på längre turer som vi älskar. Det bästa av två världar. Jag körde en renodlad elbil under ett helt år och även om jag gillade bilen så kände jag alltid en viss oro att batteriet kanske skulle dö och att jag kanske inte skulle kunna komma fram på laddningen. Jag kunde inte heller använda bilen på längre resor så dubbla bilar i familjen var då ett måste. Andra saker som jag gillade med MINI Countryman var de dubbla takluckorna, bekväma sätena och hur enkel den vara att koppla upp sig mot. Teknik som bara fungerar som den ska helt enkelt, det tar man inte för givet. Inte jag iallafall.
Här kommer lite bilder som vi tog på bilen på vår roadtrip upp till bergen.
Att frivilligt leva med mindre är en tanke och ett koncept som lockat mig länge. I en värld där överflöd och excess blivit det nya normala så känns det befriande att leva med lite. Ett sätt att prova på det är att bo i en trädtopps stuga uppe på berget i Vallsta. Vi checkade in på Bergaliv för ett minimalistiskt retreat. Bara vi två, trädtopparna och bergsluften. Vi packade en liten väska med det lite kläder och hygienartiklar och tog en vintrig vandring upp till Lofthuset, stugan uppe på berget. När vi kom fram så var värmen redan på, vår mat fanns en kylbox och i det lilla kylskåpet. Stugan som är uppbyggd på pålar är perfekt genomtänkt och här finns det man behöver för en kortare vistelse. Jag blev lugn så fort jag kom innanför dörren. Det stora fönsterpartiet med utsikt över trädtopparna får stå i fokus och det blir en perfekt inramning till stugans enkla och minimalistiska inredning i naturmaterial. Perfekt samklang med naturen. Andningen blev djupare och lugnet infann sig bara genom att vara. Inga onödiga intryck. Precis vad vi behövde.
Ovanför stugan finns en utsiktsplats som är magisk för meditation, morgonyoga eller bara fina samtal över en kopp te eller kanske ett glas vin till solnedgången. Måste komma tillbaka till våren. Jag vill sitta och lyssna på träden när knopparna brister och skogen vaknar igen.
En vistelse av enkelhet och återhämtning i Lofthuset, det första av Bergaliv landskapshotells fyra retreathus högt uppe på Åsberget vid Orbaden. Här, på bergstoppens sluttning har vi skapat naturnära rum som tillåter besökaren att hinna ikapp sig själv och ge sina sinnen en chans att uppleva det finstilta i tillvaron.
Hur nära Paarirs kan man komma utan att lämna Stockholm över huvudtaget? Ganska så nära visade det sig, med lite fantasi och ren viljeförmåga så blev vår bröllopsdag nästan som vi hade tänkt oss.. Planen var att åka bort en helg och fira, gärna i Paris eller iallafall någonstans i Frankrike. Eftersom det inte var möjligt så försökte vi göra det bästa av situationen och det blev bättre än jag hade kunnat drömma om. Vi checkade in på Diplomat som jag tycker känns som att det andas lite Paris med sin inredning men även med sin utsikt.. Vi åt middag på Grodans uteservering under terassvärmarna. Jag tog en skaldjurssoppa och han tog en skaldjurspasta. Precis som vi nog hade gjort om vi varit utomlands. Det var bara vi två på ute serveringen och på gatan gick några få sena julklappshandlare förbi. Otroligt mysigt. Sedan promenerade vi armkrok tillbaka till vårt hotellrum. Öppnade en flaska champagne, badade och lyssnade på Jula de Palma. Himla fint och väldigt mycket Pariskänsla. På morgonen valde vi att undvika frukostbuffeen och istället beställa upp frukost på sängen. Det hade vi åckså gjort om vi varit i Paris. Frukost på rummet är något av det bästa jag vet. Det var den 21 december, vår bröllopsdag men även vintersolstånd och det kändes verkligen i luften och i hela mig. Nu kommer ljuset tillbaka. Det värsta är över och vi klarade det även i år. Även om vi varit hemma i Sverige ända sedan början av mars. Rekord för oss.
Efter frukosten tog vi en lång promenad runt Djurgården hand i hand. Solen lyste och det var första dagen med klarblå himmel på en månad. Det var ljuvligt.
