November kom och med det en liten önskelista. Eftersom vi är tillbaka till hårdare restriktioner, stanna hemma och undvika folk rent generellt så känner iallafall jag att jag boar in mig. Jag vill bo i sköna tights, gärna dessa med häl så det inte blir kalla glipor och de sitter där de ska. Cashmeretröjorna åker fram och de får gärna vara en eller två storlekar för stora. Kanske snor jag mannens eller slår till på denna ljuvliga med perfekt polograge som inte tar stryptag om halsen. Älskar lösa polokragar som man kan få plats med en liten scarf under eller kanske bara gömma håret i. Ändå ingen ide att fixa med håret när man mest är hemma..

Den här tiden på året lägger jag extra mycket fokus på hudvård. Börjar använda mina syror och serum, passar på när det är lite sol ute. Jag masserar ansiktet varje dag och använder ansiktsmask och hårmask titt som tätt.

Så här ser min november önskelista ut,

(adlinks)

Jag försöker även få till en daglig promenad under dagtid, idag var det exra ljuvligt, det gäller att passa på när solen tittar fram. Sol i november ska man inte ta för givet. Jag har trots allt inget emot det gråa novembervädret. Kan tycka det är lite mysigt. Jag dricker stora mängder te, läser böcker och tar tag i några inredningsprojekt här hemma.

Är det möjligt? att leva ett lite långsammare liv med mer närvaro när man bor i stan eller nära en storstad? Kan man göra det? För mig är svaret ett självklart ja. Ibland kan jag tycka att det är lite synd att man med förutfattade meningar tror att slow living är lika med en stuga på landet eller liknande. Det går lika bra i en storstad. I slutändan så handlar ju slowliving inte om att leva långsamt utan i en takt och en rytm som passar en själv för stunden. För även det kan variera under olika perioder i livet.

Jag har en fallenhet att se livet likt genom en kameralins, som en gammal film med tonerna av en Chet Baker låt i bakgrunden. Jag är fullt medveten om att jag romantiserar det mesta och jag tror ärligt talat att vi borde romantisera våra live mer. De enkla sakerna. Vägen man tar till jobbet på morgonen och känna vilken tur att man faktiskt har ett jobb att åka till. Hur löven virvlar ner på gatan. Floristen som ställer fram vackra buntar med blommor och cafeägaren som torkar av borden.

Jag älskar city livet precis som jag älskar landslivet. Tror det handlar om hur jag väljer att se på saker i min omgivning. För mig är citylivet detsamma som charmiga gamla bokhandlare, cafér med vingliga bord, konstutställningar, museum, vackra parker, vackra människor man kan fundera över var de ska och hur de är.. Jag ser allt detta och jag njuter av det något ofantligt.

Visst är det en romantiserad bild av det, jag är helt medveten om det men varför inte stanna upp och välja att se det vackra, bada själen i poesi som skapas av sinnet genom allt man ser?

Sippa på en drink i elegant bar, varva ner en stund, andas. Köpa bröd och blommor på vägen hem. komma en en fredag kväll, tända något ljus och sätta på mysig favoritmusik, laga mat tillsammans. Vara närvarande. Doppa bröd i såsen och njuta vid kastrullen. Enkelt. Magiskt. Ljuvligt.

Trevlig fredag mina vänner, Lina